Frankrike ville år 1858 begränsa det siamesiska inflytandet i Indokina och få en större del av handelsmarknaden där, samt att få slut på förföljandet av franska kristna missionärer. Samma år gjorde de också en väpnad intervention i Vietnam med förevändningen att en rad franska missionärer hade mördats eller utvisats på 1830-1840-talet.

Amiral Charles Rigault de Genouilly ชาร์ลส์ ริโกลท์ เดอ เยนูอิลลี (12 april 1807-4 maj 1873) anlände till Da Nang i augusti 1858 med 14 fartyg och 2 500 man. Fransmännen kallade Da Nang för Tourane (Toran) โตราน. Därefter stormade fransmännen stadens försvar den 1 september 1858 och ockuperade staden en dag senare.

Fransmännen hade planerat att marschera vidare mot Hué, men klimatet, sjukdomar och brist på förnödenheter förhindrade detta. Vietnameserna hade nämligen lämnat området runt Da Nang öde och fransmännen hade därför svårt att skaffa mat. Sjukdomarna som härjade ska ha dödat hundratals av dem. Därför begav sig fransmännen söderut mot Gia Dinh (Saigon) som intogs den 18 februari 1859. Fransmännen försökte därefter förgäves förhandla fram en fred med den vietnamesiska kejsaren Tu Duc (Chakkraphat Tue Duek) จักรพรรดิตื่อดึ๊ก (r. 5 oktober 1847-19 juli 1883).

(Kejsare Tu Duc)

Vietnameserna belägrade därefter den fransk-spanska garnisonen vid Gia Dinh (Saigon) i nästan ett år innan en fransk styrka kom till deras undsättning i februari 1861. Det finns källor som påstår att 700 fransmän var belägrade av omkring 12 000 vietnameser. Det var på 1860-talet som man började använda namnet Saigon i stället för Gia Dinh. I fortsättningen kommer jag därför att använda namnet Saigon.

Fransmännen kontrollerade år 1862 halva Kochinkina och 1867 hade de erövrat hela denna landsdel. Enligt ett traktat från den 5 juni 1862 tvingades Tu Duc överlämna de tre provinserna i dåvarande Kochinkina till fransmännen. Det handlade om provinserna Bien Hoa, Gia Dinh och Dinh Tuong (Din Tueang) ดิ่ญเตื่อง.

Dinh Tuong var en separat provins under Nguyenklanens tid och i februari 1976 slogs Dinh Tuong samman med provinsen Go Cong och bildade den nya provinsen Tien Giang.

Med början 1872 påbörjade fransmännen också sin erövring av de norra delarna av Indokina och citadellet i Hanoi intogs 1874. Kinas svar på fransmännens framfart blev att de 1881 kraftfullt hävdade sin överhöghet över Vietnam och kinesiska ”frivilliga” ryckte fram längs Röda floden in i Tonkin. Detta hindrade inte fransmännen att skicka en expeditionskår till Tonkin och tillsätta en ståthållare över provinsen och 1883 förklarade de att hela mellersta och norra Vietnam var ett franskt protektorat.

Då gick det inte längre att undvika krig med Kina och en del strider utkämpades i Tonkin. Den kejserliga kinesiska regimen visade sig emellertid villig att förhandla då fransmännen gjorde diplomatiska närmanden. Ett avtal där Kina avstod från överhögheten över Indokina och tillät handel mellan Tonkin och sina sydvästprovinser slöts 1884.

Fransmännen i sin tur garanterade att de skulle respektera gränsen mellan Indokina och Kina. Det uppstod ett missförstånd då de kinesiska trupperna skulle dra sig tillbaka från Tonkin och strider blossade upp igen 1885, men det hela klarades upp samma år och ett definitivt avtal kunde därefter slutas.